Motî:tchamårder
![]() |
tchamårder (codjowaedje)
I. [v.s.c.]
1. cåzer, berdeler. Ås fiesses, on s' gavéve, on boeveut, on tchamårdéve (P.J. Dosimont). On dit eto: tchafyî. F. parler, discuter, bavarder.
2. criyî foirt cwand i s' fåt taire (metans, dins ene såle k' i gn a on concert). F. chahuter.
II. [v.c.] må cåzer, cåzer on lingaedje etrindjir. Dj' a tchamårdé l' inglès, l' arabe, Pu ds ôtes lingaedjes, des ptits cåzaedjes; Dj' conoxhe ostant d' pårlers k' el Påpe (L. Mahin). On dit eto: halmåder, berdaxhî, tchirlamer, berdeler, sprecler. F. baragouiner.
| tchamårdaedje [o.n.] no d' fijhaedje et no di çou k' est fwait (accion eyet si adierça) pol viebe "tchamårder". "Postoy mostoy"!? dji n' sai nén çou k' ci tchamårdaedje la vout dire (L. Mahin). Loukîz a: wastate. F. discussion, bavardage, chahut, baragouin, charabia, gallimatia.